SPIRIT.

Vi hade ständigt byggnationer på gång. Eftersom vägen var dålig och brant hade vi aldrig försökt att ta upp en cementbil till Sparta , all cement hade blandats i en skottkärra och ibland i grannens cementblandare som drevs med generator. Nu skulle vi emellertid sätta upp en förråds och verkstadsbyggnad och gjuta en stor cementplatta , 6.5 gånger 10 meter och det kunde inte blandas för hand.
Den torra cementen i säckar lastade vi på pickup lastbilen och körde upp i ett par omgångar så att cementbilen kunde köra upp tom. Grus och sand fanns redan på plats eftersom vi lagrat det genom åren för att reparera vägen. Vatten var det ingen brist på.
Vi hade vid det här laget också en liten bandtraktor som var bättre lämpad för våra vägar och med den kunde vi bogsera cementbilen på de brantaste ställena.
För många år sedan var jag bilkårist i Sverige och lärde mig köra både lastbil, buss och bandvagn och dessa kunskaper har jag haft mycket nytta av.
Byggnaden vi köpt bestod av en hel mängd korrugerade metallplattor som skruvades ihop för att bilda bågar som sedan i sin tur skruvades samman. Det var inte svårt men oerhört tidsödande.
I samband med sekelskiftet var det mycket hysteri om hur allt som var datastyrt skulle sluta att fungera och att alla människor skulle se till att vara förberedda för ett liv utan de vanliga bekvämligheterna.
Den lokala CBS stationen kom upp till oss och gjorde ett TV-reportage för sin serie "The Spirit of the North Coast". Vi passade tydligen in i föreställningen om människor som var väl förberedda och det var nog riktigt. Om världen hade stannat denna nyårsafton skulle de ha dröjt länge innan vi märkt det.