Tama djur.

Två kattor hade vi som flyttade med oss upp till Sparta. Dels var det DumpsterDiver som adopterat oss när vi bodde en tid i en campingpark medan vi byggde vårt första hus. Namnet hade han redan fått av andra som bodde i parken. Han var bara ung då och beslöt att ta stryk av Kissemiss under en dag för att sedan ha fri tillgång till all kattmat som ständigt fanns till hands. Den andra katten hette Clawdia och var en inavlad hyper Manxkatt som förväntades ersätta Kissemiss. Ingen katt i världen kunde dock leva upp till min båtkatt från Venezuela.
Vi började tala om att skaffa hund, en stor tuff en som åtminstone kunde distrahera tjurarna medan jag sprang min väg.
En dag, utanför varuhuset i stan, fträffade vi en grabb som gav bort hundvalpar. Vi valde den som hade största tassarna och enligt utsago var en korsning mellan "Sant Bernhard, Schäfer och kanske Golden". På vägen hem stannade vi hos Dr. MIke , veterinären, som gav oss medicin för loppor och inälvsmask samt gissade att valpen nog inte var mer än 5-6 veckor gammal.
De första två nätterna sov jag på golvet i köket alldeles intill pappkartongen med Chewbacca så att jag kunde släppa ut honom så snart han gnydde. Han klarade att gå utför de tre trappstegen på egen fot men tillbaka upp igen behövde han hjälp och efter en vecka var han rumsren.
Han blev en bra vakthund, jagade många björnar upp i träden och försvarade mig i alla sammanhang och är fortfarande misstänksam mot alla som inte tillhör familjen. Numera lever han ett stillsamt liv och medicinerar mot ledvärk.