BARNEY

Vi insåg ganska snart att hacka, spett och spade skulle inte räcka som redskap för alla projekt vi hade.
Vi måste lägga ner vattenledningar, gräva ner en avloppstank och dräneringsfält, riva det gamla huset och bygga ett nytt samt fortsätta arbetet på vägen. Fastighetsägaren på vår västra sida beslutade att göra en avverkning så det tog hand om en del av vägarbetet. Man måste reparera vägen för att ta sig in med timmerbilar.
Vi började se oss om efter en begagnad stor traktor och hittade en Case 450 och en chaufför som var villig att lasta den på en trailer och köra den så nära vårt ställe som möjligt. Vägarna runt våra trakter var på sina ställen som bergsvägarna man ser i alperna, bergväggen rakt upp på ena sidan och stup rakt ner i älven på den andra. Det är en mycket vacker väg men lastbilschauffören uppskattade inte alls vyerna och när vägen började bli så smal och krokig att han tvingade andra trafikanter av vägen hade han fått nog.
Hur lastar man av en traktor utan att ha en ramp som har samma höjd som släpvagnen? Man hittar en jordhög som vägförvaltningen har lämnat och så bygger man sig en plattform genom att använda skopan på den traktor man har. Sedan kör man av på den nybyggda plattformen, flyttar lastbilen och hasar sakteliga ner på plan mark, allt detta med hjärtat i halsgropen.
Vi hade fortfarande två mil hem men nu kunde vi köra för egen maskin med en traktor som vi kallade Barney fast den var gul, inte lila.