Hästkrafter och annan energi.

Nu hade vi ett nytt hus. Rättare sagt, vi hade två hus och en segelbåt för ingen hade visat något allvarligt intresse att köpa vare sig det ena eller den andra. Vi hittade ett nyinflyttat par som ville hyra vårt hus på obestämd tid, mannen var biolog och arbetade med ett laxprojekt för reservatet och hustrun fick arbete hos ortens veterinär. Det är alltid en chansning att hyra ut ett hus, man vet aldrig vilket sort folk som flyttar in, men vi hade tur de skötte vårt hus som om det var deras eget och dessutom betalade de en bra slant i hyra.
Vi flyttade in på Sparta i två små rum. Det ena var sov-mat-vardagsrum och det andra kök-förråd och vi hade dessutom ett litet badrum med fungerande vatten och avlopp. Gasbolaget övertalades att köra upp en stor propane tank, 2300 liter, och skänkte oss dessutom en varmvattenberedare om vi förband oss att köpa gas av dem i tre år. Det passade oss utmärkt eftersom de var de enda bolag som kunde ta sig upp på berget med en tankbil.
Uppvärmningen av huset skedde med ved och vi hade massor att ta av efter avverkningen.
Vi installerade en gasspis och köpte ett gasolkylskåp från en husvagn, det största vi kunde hitta. Jag hade startat ett trädgårdsland i början av sommaren och byggt ett staket omkring för att hålla hästarna borta. Det fungerade inte särskilt bra, hästar kan riva ner ganska bastanta staket när de vill, men de lämnade några majsplantor och bönor kvar åt oss. Zucchini tycker de inte om och inte heller tomater.
Belysningen var fotogenlampor, den enda elektricitet vi hade var från en liten solpanel lagom att ladda batteriet till mobiltelefonen. Vi var de enda som hade riktig telefon på hela berget. Vi var tillräckligt högt uppe för att kunna ta emot signaler från en mast närmare kusten men dessa signaler nådde inte ner i floddalen. Bland de som bodde där hade några få radiotelefon som kunde avlyssnas av alla eller också använde man CB-radio för småprat mellan stugorna.
Röksignaler var inte längre på modet.
Mike, vår närmaste granne som bodde i ett hobbit-hus norr om oss avled av lungcancer innan levern fullständigt bröt ihop men vi fick nya grannar , TJ och Anita i ett tidigare övergivet hus högre upp på berget. TJ hade en gasolfrysbox där motorn brunnit och den bytte vi åt oss mot en vindgenerator från båten. Vi fick frysen reparerad, jag drog mig också till minnes hur mormor konserverat och nu hade vi ett matförråd för det närmaste halvåret.
Kossan som vandrat omkring bland hästarna såg vi som en potentiell proteinkälla men någon gjorde hamburgare av henne innan vi kom till skott, så att säga.