Våra grannars historia.

Vår fastighet gränsade på två sidor till Yurok indianernas reservat. Reservatet omfattar en mile på båda sidor om Klamath floden och delar av kusten vid flodens mynning. Högre upp efter floden bor Karuk indianer och längre söderut Hupas.
Yurok som betyder "downriver" är den största indianstammen i Kalifornien med 5000 registrerade medlemmar, varav ca 1000 fortfarande bor längs floden. De övriga har anpassat sig till det vanliga amerikanska livet men de står fortfarande som medlemmar och många kommer tillbaka till reservatet för den årliga höstfesten, World Renewal Cermonies, när man fiskar och röker lax och dansar sina religiösa danser, Jump Dance, Brush Dance, White Deerskin Dance . Danserna har magisk, medicinsk kraft där man upprepar ord från forntida andar. Medicin är inte bara vad som ges till sjuka utan också rötter, bark och växtdelar som ger magisk, extra styrka. Denna kraft fanns bara hos kvinnor vilket gav dem prestige och var en källa till välstånd. Som icke-indian var man inte välkommen till dessa ceremonier.
Hupa, Yurok och Karuk (up-river) är bland de få stammar som tilläts bo kvar på sina hemorter när reservaten bildades, och också bland de få indianer som även dessförinnan ansåg sig äga mark. Stammen ledare var den rikaste mannen och språket de talade tillhör Macro-Algonquin gruppen. Underligt är att Karuks som bara lever några mil längre uppefter Klamathfloden talar ett språk från en helt annan språkgrupp. Man försöker numera bevara språken genom att erbjuda klasser för både barn och vuxna men jag misstänker att inom ett par generationer är alla dessa dialekter utdöda.
Tillgången på föda, ekollon, lax, rådjur och växter gjorde att dessa indianer inte behövde vandra utan blev bofasta och byggde stabila plankhus som fortfarande finns bevarade. Man grävde ett stort hål i marken och täckte detta hål med låga väggar och ett brädtak. Familjerna hade egna hus där kvinnor och barn sov och åt och männen vistades under dagen. Männen sov tillsammans i vad man kallar sweat houses. Vädret är mycket behagligt under 9 månader av året och kläder i traditionell mening var inte nödvändigt. Kvinnorna hade kjolar av rådjurshud och männen ett litet skynke.
Man hade ett avancerat penningsystem som baserades på skalet av dentalium snäckan. Ett 27 tum långt band med dessa snäckor utgjorde basen för valutan. Obsidian som användes till pilspetsar, den röda skalpen från hackspettar och vita hjortskinn var också mått på förmögenhet.
Eftersom stammarna hade tillgång till all mat de behövde runt knutarna levde de ett lättsamt liv där det fanns tid att utveckla konst och handarbeten. Deras korgarbeten och träsniderier är fantastiska men tyvärr finns det nu väldigt få som kan den konsten.