Inget liv för en gris.

När det var dags att slakta grisarna Hillary och Ernestine hade min griskompanjon ändrat sig och kommit på att han skulle starta sin egen grisuppfödning.

"Vi hade betalat 35 dollar styck för kultingarna, han fick den mesta av maten gratis och om han investerade i en galt kunde han göra sig massor av pengar. Tumregeln är att en sugga är gravid 3 månader, 3 veckor och 3 dagar och om han sparade och avlade på ett par nya suggor ur varje kull skulle han vara förmögen inom ett par år."

Jag var inte det minsta intresserad av denna affärsidé så vi gjorde julskinka, korv och kotletter av Hillary och han flyttade Ernestine upp till hobbithuset.
Eftersom LakerGreg var försvunnen behövdes en ny grisskötare men kompanjonen hade två söner som varesig ville gå i skolan eller arbeta men de kunde nog ta hand om grisar. Den ene hade dessutom en 17årig flickvän, Christine, som i sin tur hade en ettårig dotter och alla fyra flyttade till hobbithuset. En galt anskaffades och man spikade ihop en halvdan stia.
Vintrarna i dessa trakter kan vara kalla och mycket blöta och Ernestine fick lunginflammation på grund av vanvård och dog strax efter nyår. Galten Wilbur hade långtråkigt och grävde sig ut ur alla inhägnader som konstruerades och efter en tid gick han omkring fritt överallt. Så småningom letade han sig ända ner till den allmänna landsvägen där han blev ihjälkörd och uppäten av björnar och gamar.
Ungdomarna i hobbithuset levde ett sorgligt liv. Den lilla ettåringen var den enda som drog in några pengar eftersom Christine hade bidrag för henne. Villkoren för att vissa av dessa bidrag skulle betalas ut var att mamman slutförde sin grundskoleutbildning. Kommunen skickade ut en privatlärare två gånger i månaden som skulle lägga upp studierna och hjälpa till med inlärandet. Det rann ut i sanden efter en tid när eleven alltid råkade vara borta när läraren kom.
En eftermiddag kom Christine till oss för hjälp. Hon hade huggit sig illa i handen när hon skulle klyva ved för att värma badvatten till den lilla. Såret blödde kraftigt och allt jag kunde göra var att linda om handen hårt, svepa en badhanduk om det nakna barnet och stoppa in båda i bilen. Ilfart till kliniken i Hoopa där Christine fick vård och jag fick en blöja till lillflickan som nog var det smutsigaste barn jag någonsin sett.. Samma sak tyckte nog personalen på kliniken för det dröjde inte många dagar förrän hälsovårdsmyndigheterna inspekterade boendeförhållandet och Christine måste flytta hem till sin mamma.