Berit's two cents

Livet är en fantastisk resa... väl värd att göra, åtminstone en gång.

måndag, januari 08, 2007

Grannar.

När Mick i hobbithuset dog flyttade hans vänner TJ och Anita till ett halvfärdigt hus norr om oss. Inga av husen låg inom synhåll men nära nog så att man kunde höra hundarna och ibland skottlossning och ljudet från en motorsåg.
Hela detta område av Kalifornien är känt som "Den gröna triangeln". En plats där marijuana- odling pågått i långliga tider och dit lagens långa arm sällan nådde.
Allen är förtidspensionerad sheriff och det skapade lite problem i början. Man var misstänksam mot oss i största allmänhet och några människor var direkt ovänliga. Den attityden försvann efter några år när folk insåg att vi inte tänkte anmäla någon eller blanda oss i andras leverne. Vi är av den åsikten att vad vuxna människor stoppar i kroppen är deras ensak, så länge de inte skadar andra.
TJ och Anita försökte i flera år att leva av vad landet gav dem och de delade gärna med sig av kunskaperna. De sålde svamp och medicinalväxter, handarbetade och födde upp höns och grisar men när sonen gått ut högstadiet flyttade de. Jag lärde mig var man hittar shittake och matsutake, två sorters svampar som såldes till Japan för mycket pengar och jag lärde mig också hur man odlar växter som låg helt utanför mitt intressområde.
Ett nytt par, Don och Judy, flyttade in med två tonårsbarn och massor av hundar. Vi hjälpte dem med vägen men hade annars liten kontakt, tills en natt när den 15 åriga dottern kom och väckte oss och bad om hjälp.
"Pappa har fallit ner från balkongen och ligger helt orörlig på marken"
Vi hade tursamt nog besök av vår familj då så flickorna bemannade radion medan jag och karlarna åkte upp till norrhuset. Don låg mycket riktigt i ett stenskravel ca. 5 meter under balkongen och vi konstaterade omedelbart att han var död. Men det var ju inte riktigt på sin plats för oss att avgöra, så via radion anropade vi vårt hus och flickorna ringde efter ambulans. Att beskriva vägen för en ambulansförare i kolsvarta natten var en omöjlighet så han fick rådet att plocka upp någon från trakten som kunde lotsa honom uppför backarna. Det tog inte mer än en dryg halvtimme att ta sig upp till huset men ambulansföraren misstänkte att allt inte stod rätt till och kallade på polis.
Den slutliga förklaringen till olyckan var att Don gått ut på balkongen för att stänga av generatorn som använts för att få ström till TV'n. Tidigare under dagen hade han bytt olja och spillt en del och det var i den oljefläcken han halkade och föll över det låga, dåliga räcket.
Ironiskt nog hade Allen bara ett par dagar tidigare påpekat för honom att det vore bättre att ha generatorn på marken, men Don var rädd att någon skulle komma och stjäla den då.
Jag erbjöd mig att stanna hos Judy och barnen men hon lastade dem och det nödvändigaste i bilen och reste in till stan samma natt.
Kvar var 12 hundar och en chinchilla för oss att ta hand om.

2 Comments:

  • At 2:23 fm, Anonymous Anonym said…

    Men så tragiskt. Tänk vad mycket du upplevt (upplever).

     
  • At 6:04 fm, Blogger Berit said…

    Det var mycket tragiskt som hände där ute i skogarna men det kärva livet lockade också fram det bästa hos många människor.
    Jag kommer att berätta om fler annorlunda människoöden.

     

Skicka en kommentar

<< Home