Berit's two cents

Livet är en fantastisk resa... väl värd att göra, åtminstone en gång.

tisdag, januari 09, 2007

Flera djur.

I två veckor matade vi hundarna och chinchillan medan Judy begravde sin man och försökte hitta bostad för sig och sina barn. Hon hade inga planer på att komma tillbaka till huset på berget och det fanns inte plats för alla djuren i stan.
Paul, som levde ett par kilometer därifrån, tog hand om tiken med de sex valparna, Judy tog två till stan och resten fann vi hem för hos olika familjer.
Paul hade tidigare Augie Dog som var lite äldre än vår Chewbacca och när den nya tiken jagade bort Augie och inte tillät honom att äta beslöt han att flytta in hos oss. Till en början ledde vi hem honom varje gång han kom över, byggde ett högt, robust staket runt vår hem som visserligen stängde ute Gaylords 30 getter som vandrade omkring men Augie, kröp under, klättrade över eller satt utanför och grät högljutt tills vi inte stod ut längre. Han har alltsedan dess varit den mest perfekta trofasta hund man kan önska sig.

Sommaren därefter beslöt vi att utöka djurparken med grisar. Nya människor tillbringade helgerna i Hobbithuset och de tyckte att vi skulle dela på två grisar. De tog med sig överbliven mat från en butik i stan varje helg och jag skötte djuren tills de var slaktfärdiga. Vi gav dem namnen Hillary och Ernestine, den sistnämnda efter Allens första fru och de levde ett gott liv i egen hage med gyttjepöl och god mat som de ibland delade med björnarna.
En björn kom varje natt och letade grismat, välte tunnor och sop-containers men skadade aldrig grisarna. Han slog däremot ryggen av en hund som kom för nära, dock inte någon av våra och en gång blev Augie riven på ena låret. Efter det äventyret höll han sig på avstånd.