River rules.

När man skriver ner minnen och erinrar sig människoöden blir det lätt så att man berättar om det ovanliga, det tragiska eller det extremt lustiga. Under de tio år vi bodde uppe bland bergen var vi omgivna av många alldeles vanliga, snälla och vänliga människor men det blir inte så många spännande berättelser om dem.
Det område vi bodde i stod av olika anledningar lite utanför lagens arm. Det var en del av reservatet vilket skulle skötas av indianstammarna och deras egen polis och av politiska skäl höll sig den övriga poliskåren utanför. Alla från "tribal-police" var från trakten och hade sin egen familj i området vilket påverkade deras agerande. Skogarna var stora och det fanns plats för många som inte passade så bra i tättbefolkade områden.
Ett bra exempel är sop-björnarna. Vid campingplatser längs kusten hände det ofta att folk började mata björnarna, "de var ju så gulliga". Otillfredsställande sophantering gjorde också att björnarna vande sig vid att där det fanns människor, där fanns det mat.
När vilda djur tappar sin naturliga respekt för människor blir de farliga och alltså måste sop-björnarna försvinna. Parkvakterna kunde naturligtvis inte skjuta björnarna på campingen, det skulle ha skapat ramaskri och stora rubriker i tidningarna. "Nalle dödad av blodtörstiga parkvakter". I stället sövde man ner björnen, lastade den i en släpvagn och körde ut den till skogen i våra trakter. Eftersom björnarna var vana vid att leta mat runt människor blev de till stort besvär för oss här ute bland bergen och det var alltid någon som såg till att björnen försvann för gott. Problemet var löst och ingen myndighetsperson hade smutsat ner fingrarna. Detta kallades "River rules" och tillämpades också bland människorna i skogarna.