The End.

Äntligen fick vi ett anbud på huset. Det var lägre än vi tänkt oss men vid det här laget var vi beredda att ta nästan vad som helst.
Det kom från en ung familj från San Francisco. De hade två barn som mamman skulle undervisa där hemma och pappan skulle sköta det mesta av sitt arbete via internet och bara behöva flyga till The Bay Area ett par gånger i månaden. De skulle skaffa hundvalpar, höns, kaniner och getter och försöka bli så självförsörjande som möjligt.
Innan vi hunnit skriva på papperen fick vi ytterligare ett anbud. Denna gång från en ung man från trakten som erbjöd sig att betala vad vi begärt och dessutom kontant. Han hade vuxit upp tillsammans med Dicks pojkar och visste bakgrunden till den strid som pågick och det avskräckte honom inte.
Vi började omedelbart packa och ordna med flytten till Atlanta där min son med familj bodde. Deras närmaste granne ville sälja sitt hus som var alldeles lagom stort för två personer och även fast vi aldrig sett huset från insidan annat än via video och foton köpte vi det osett.
Så slutar kapitlet om Sparta och alla levde lyckliga i alla sina dagar.

Tack alla ni som haft tålamod att läsa berättelsen, om tio år kan jag kanske skriva kapitlet om Atlanta.