Kuba 1991

Kuba lockade oss. Inte på grund av dess politiska situation utan mera trots denna. Hur fungerar det egentligen i det land som är socialisternas ögonsten?
Det sägs att amerikaner inta får resa till Kuba men det beror inte på de kubanska myndigheterna, det är USA som har ett handelsförbud med Kuba och därför inte tillåter amerikaner att spendera pengar där.
Vi planerade att kringgå detta genom att fylla frysen ombord och se till att vi hade konserver nog för tre månader.
Från Fort Jefferson väster om Key West, är det 90 miles till Havana och Marina Hemingway. I mer än två dygn hukade vi oss bakom de skyddande reven vid Dry Tortugas medan det blåste full storm och innan vi vågade ge oss ut i Golfströmmen. Överfarten var blöt men utan problem och via radion anropade vi den kubanska kustbevakningen långt utanför tremilsgränsen så att inga missförstånd skulle uppstå. Hela den kubanska kusten är under ständig bevakning och inga kubaner får äga båtar eftersom de då ofta flyr landet. Små båtar som syns på radarskärmen är därför ovanliga.
Inseglinglingen till marinan går genom en smal öppning i korallrevet och stormen hade byggt upp enorma vågor som brakade in över revet. Det var som en kokande häxkittel men från marinan sände man genast ut en motorbåt som guidade oss in på lugnt vatten.
Tullmännen var mycket vänliga och effektiva och uppenbart roade av att ha att göra med "gringos" som talade spanska. Vi blev hänvisade en båtplats bland de mer än tre hundra tomma platserna och under hela vår vistelse där såg jag bara två andra segelbåtar, en fransk och en kanadensisk, samt en stor yacht.
Personal från marinan kom med nybryggt kaffe, en korg med ananas och en flaska rom och något senare också en telefon. Vi kände oss som kungar.
Marinan är välutrustad med flera tennisbanor, en liten mataffär där man bara kan handla för dollar, ett par restauranger och en souvenir butik. Endast de kubaner som arbetar där kan komma innanför stängslen och kubaner fick inte heller äga dollar så kunderna kom från de många ambassader som fanns i närheten.
Officiellt har USA inte någon ambassad på Kuba men man har en "representant" för landet som hyr ett kontor vid tyska ambassaden. Det spred sig snabbt att det fanns en amerikans båt i marinan och det dröjde in länge förrän vi fick besök. Vi var lite osäkra på om det skulle bli undersökningar från amerikansk sida om vårt besök men "ambassadören" lovade att han skulle hjälpa oss. Vi bjöd honom och frun på middag ombord och det första han gjorde var att dra ur telefonen och flytta upp den på kajen. Hela hans bostad var "bugged" och han och frun gick ut på gräsmattan när det behövde tala privat.