Språksvårigheter.

Fransmän är i allmänhet illa omtyckta av andra seglare. När man berättar episoder om någon som burit sig illa åt handlar det vanligtvis om fransmän. När vi ankrade i Marigot och Allen går upp i fören för att släppa ner ankaret kommer en kvinna ut ur kajutan på båten alldeles framför honom. Hon drar ner bikinitrosan, hänger baken över relingen och kissar, torkar sig på en bit papper som hon sedan slänger i sjön alldeles framför hans ögon.
Vid yachtklubben i Puerto Azul, Venezuela var alla utlänningar välkomna att förtöja vid bryggan och mot en ringa betalning nyttja deras service. Poolerna var underbara och vi använde dem varje dag tills två franska familjer tvättade sina kläder i en av poolerna och lät ungarna bajsa på gräsmattan. Så var det slut på det roliga.
Vi träffade emellertid Yvonne och Marco från Versailles som ville kompissegla med oss till Bahamas eftersom vi kände vattnen däromkring. De var underbart trevliga, bjöd på fantastiska fyra-rätters-middagar lagade på ett litet gasolkök och underhöll oss med seglarhistorier. Problemet var språk! Vi kan ingen franska men Yvonne kunde engelska, men det kunde däremot inte Marco. Men Marco talade bra spanska och det kunde Allen , men inte vi andra tillräckligt för att föra en meningsfull konversation. Marco och jag kom dock på att vi båda kunde skaplig tyska som de övriga tyvärr inte förstod.
Konversationen runt det middagsbordet var verkligen komplicerad men rolig.