Berit's two cents

Livet är en fantastisk resa... väl värd att göra, åtminstone en gång.

fredag, november 17, 2006

Berits 50 franc.

Gustavia är den enda plats där det fortfarande finns synbara lämningar från svensktiden på St. Barths. Wall House och den svenska klockstapeln, som en gång hörde ihop med den Luterska kyrkan, är de bäst bevarade byggnaderna. Många andra förstördes av en orkan och brand 1850 och byggdes aldrig upp igen.
1988 var Wall House bara en ruin; fönsterlösa stenväggar och inget tak.
En entusiastisk grupp historieintresserade öbor hade låtit prägla ett minnesmynt med 50 franc på ena sidan och 50 kronor på den andra. Detta sålde man för att samla ihop pengar för att restaurera Wall House och göra det till ett museum. Med tanke på hur nedfallen byggnaden var hade jag mina tvivel men som en god patriot köpte jag ända ett mynt.

4 Comments:

  • At 6:51 em, Anonymous Anonym said…

    Där har du ett nobelt samlarobjekt. Kan tänka mig att det är åtråvärd för de stora entusiasterna! Ser även vackert ut.
    Det var ju en smart idé för att få ihop pengar. Men de kanske fick lite från både franska och svenska intressen också. Det är ju en liten del av vår historia trots allt.

     
  • At 12:07 em, Blogger Anita said…

    Oj, vad mycket intressant du berättar! Det är en helt "ny" värld för min del. Jag läser och begrundar.

    Hur lång tid seglade ni?
    Det verkar som lite av en dröm - och tänk att slippa snö och kyla....

     
  • At 3:27 em, Blogger Berit said…

    Snygg bild Smulan.

    Vi seglade på fulltid i åtta år då båten var vårt enda hem. Ingen snö och kyla men det var svårt att vänja sig vid en jul i baddräkt.

     
  • At 11:20 em, Blogger Anita said…

    Imponerad. Jag har förstått att segling handlar mycket om tålamod. Finns det så mycket tålamod i 8 år...?
    Men vilka minnen! Jag följer dina intressanta berättelser.

    En jul i baddräkt - why not? Säger jag som aldrig gillat julen...

     

Skicka en kommentar

<< Home