Dagboksanteckningar.

Livet ombord en båt skiljer sig egentligen inte mycket från "landkrabbors" liv om man är pensionär, förstås. Den största skillnaden är, att om man inte gillar utsikten från vardagsrummet kan man enkelt dra upp ankaret och flytta någon annanstans. Tittade tillbaka i min dagbok och så här kan några vanliga dagar se ut:

30/5, fredag. Vandrade upp till Fort Napoleon tillsammans med Jack, Phyllis, Teo och Pat. Växlade pengar, hittade inga batterier till kameran, vindsurfade en stund på eftermiddagen, hade alla här på drink på kvällen, lagade en god kycklingmiddag.

31/5, lördag. Gick upp till högsta toppen tillsammans med Teo och Pat, åt medhavd lunch däruppe. Draggade när vi kom tillbaka och fick ankra om.
Drink ombord "Vita". Jack och Phyllis firar 48-årig bröllopsdag i morgon så det blir knyt kalas ombord "Oriental Lady"

1/6, söndag. Blöt jolletur med Teo och Pat till en vacker vik på andra sidan. Snorklade och åt sedan lunch på stranden. Lagade mat inför kvällen. Trevligt kalas ombord "Oriental Lady". Förutom Ron och Sue var det "Leonidas", "Vita", "Amy" och "Susanne".
Bestämde oss för att segla till Dominica nästa dag.

--------------------------------------------------------------------------

Inte allas båtliv är så lugnt och stilla:

Bill och Simonne var på väg över Stilla havet när de, ca. 300 mil väst om Costa Rica, träffade på en grupp Pilot Whales. Valarna var först inte alls intresserade av båten men av någon underlig anledning attackerade de plötsligt och efter en kort stund började båten sjunka. De fick snabbt livbåten i sjön och tillsammans med hunden, en liten tax, såg de sitt hem försvinna i djupet. De hade 9 konservburkar, två burkar med kex, en halv burk jordnötsmör och 45 liter vatten samt en "reverse osmosis" pump som omvandlar saltvatten till något drickbart.
En timmes pumpande gav dem tillräckligt mycket dricksvatten för en dag och resten av tiden gick åt till att försöka fånga fisk. Livbåten var bara 1.8 m lång så de turades om att sträcka ut sig raklånga och de tillbringade 66 dygn på detta sätt innan de blev räddade. Jag frågade Bill om de någonsin talade om att äta upp hunden men det förnekade han bestämt. Som bantningskur var det effektivt men äktenskapet klarade inte strapatserna. När Bill insisterade på att skaffa en ny båt och ge sig av igen tackade Simonne för sig.