Berit's two cents

Livet är en fantastisk resa... väl värd att göra, åtminstone en gång.

lördag, december 02, 2006

Kommunism i verkligheten

Marknadsstånd i Varadero.


Det tog tid att få tillstånd att segla längs Kubas norra kust och vi måste göra en detaljerad plan över var vi planerade att ankra och var vi tänkte gå i land. Medan vi väntade hyrde vi bil tillsammans med ett par från Canada . Cubacan organiserar alla turister och vi fick åka vart vi ville men måste bestämma resvägen på förhand. Vi måste också köpa bensinkuponger i förväg för att kunna tanka efter vägen. Utanför Havana möts man av en bördig landsbygd där det odlas sockerrör, tobak, ris och kaffe. Klimatet är sådant att de elva miljoner människor som bor på ön inte borde ha några problem att försörja sig. Man får emellertid inte äga båtar vilket avsevärt begränsar möjligheterna till fiske.
Byråkratin som blir en nödvändighet i en centralstyrd ekonomi stryper alla initiativ och allt individuellt ansvarstagande inom systemet så det var brist på så gott som allt. Fälten dignade av tomater som ruttnade på plats därför att ryssarna inte skickade virke till tomatlådor. I dollarbutiken försökte jag köpa ett salladshuvud men man kunde inte sälja det till mig eftersom vågen var trasig. Den tredje dagen jag frågade om samma sallad förmådde jag butiksföreståndaren att ringa sin chef och tillsammans kom vi överens om att vi kunde uppskatta vikten och jag betalade därefter. Ett par skor och ett par byxor eller en klänning var tilldelningen av kläder per år och kuban. Det fanns inte tändstickor, tandkräm och shampoo. Tvål och toapapper fick man ta med sig själv till toaletterna. Varje kvinna gick omkring med en liten tvålbit i handväskan. Matsedeln på alla restauranger var lång och innehållsrik men det fanns sällan mer än en rätt att beställa.
Det finns många amerikanska bilar på ön men alla är från 1958 eller tidigare. Kubanerna har blivit rena trollkonstnärerna när det gäller att hålla liv i dessa gamla fordon och många kanadensare på semester förälskade sig i en gammal Pontiac eller Cheva som de ville ta med hem. Staten bestämde då ett pris som kanadensaren betalade och bilägaren fick en Lada eller Vass i utbyte.

2 Comments:

  • At 11:15 em, Anonymous Anonym said…

    Läser att du besökt paradiset, där alla är jämnlika. Men som det brukar vara där sådant exsisterar, en del är nog mer jämnlika än andra, även om Castro går i nån avlagt militäruniform själv.
    rune

     
  • At 7:36 fm, Blogger Berit said…

    Tror inte att Castro kommer tillbaka efter sin sjukdom och det ska bli intressant att se vad som händer i landet. När C. kom på tal bland många som vi träffade drog vederbörande med handen från hakan och ner, som om man strök ett skägg. Sedan gjorde man snabbt "skära halsen av" tecknet med samma hand.

     

Skicka en kommentar

<< Home