Mosgulf.

Under de fem veckor vi tillbringade längs Kubas norra kust såg vi ett enda lastfartyg. Det lastade råsocker i Puerto Padre för att frakta till Kina i utbyte mot cyklar. Skeppet hade en norsk flagga i aktern och en morgon när vi var på väg till bussen såg jag en blond man högt däruppe på bryggan. Jag vinkade och ropade:
"Dere må ha' de" och döm om min förvåning när samme man några minuter senare kom joggande till busshållplatsen och andfått undrade om det fanns någon från Norge här. Tillräckligt långt från hemlandet känner norrmän och svenskar samhörighet och vi blev inbjudna på drinkar och middag samma kväll. Underbart grekiskt vin och fisk tillagat på philippinskt vis. Fartyget var en engelskägd bulkcarrier på 33329 DWT, under norsk flagg. Kapten och förste styrman var norrmän och resten av besättningen var från Philippinerna.
Castro hade hyrt båten men kunde inte samla ihop tillräckligt mycket bränsle för resan fram och tillbaka till Kina så nu låg man bara och väntade medan räkningen växte.
Alla dessa stora fartyg har för det mesta extrahytter som står tomma och för en ringa kostnad kan man hyra en hytt och följa med ett fartyg jorden runt om man har tid. Det ska jag göra någon gång, jag kan ju alltid skala potatis.