Berit's two cents

Livet är en fantastisk resa... väl värd att göra, åtminstone en gång.

söndag, november 12, 2006

Vatten.

Det sägs att Columbus själv gav namn åt den "feta ön", Virgin Gorda eftersom formen påminner om en saggande kropp med stor mage. De svenska vattnen inbjuder inte till snorkling så det var hon inte särskilt duktig på. Han tog henne till The Baths på södra delen av ön, där det finns en samling ofantliga stenblock både under vattnet och på den vita sandstranden. De fascinerande, gigantiska formationerna och undervattensgrottorna lockade till långa simturer och hon vande sig snabbt vid att paddla omkring i det varma, kristallklara vattnet. Att dyka och simma blev därefter en del av vardagen både för att hålla sig ren och skaffa mat. . De fiskade sällan med agn utan dök med harpungevär och sköt den fisk eller hummer som de ville ha till middag. På så sätt vet man alltid i förväg vad man får och kan undvika fiskar som man tror har ciguatera. Ciguatera är en förgiftningssjukdom som man får genom att äta vissa rovfiskar från tropiska vatten, oftast amberjacks och barracuda som livnär sig på småfisk från korallreven. Det finns inget enkelt system att testa fisken och oftast blir man sjuk inom 6 timmar. Illamående, yrsel, huvudvärk och kramper är de första symtomen och det är viktigt att få läkarhjälp. Oftast tillfrisknar man efter några dagar men symptomerna kan återkomma om man senare dricker alkohol och några människor dör varje år av denna förgiftning. På en liten segelbåt har man inte så mycket plats för färskvatten. Tanken rymmer 30 gallons och lika mycket till förvarades i dunkar lite varstans ombord. Det finns tvål och shampoo som löddrar alldeles utmärkt i saltvatten så man badar, tvättar håret och diskar i havet och använder bara färskvatten till att skölja bort saltet med. All tvätt fraktas i land och vissa öar har tvättstugor med betalmaskiner medan andra har "tvättgummor" som tar hand om smutskläderna.

5 Comments:

  • At 10:37 em, Blogger Anita said…

    Lycka till Berit med din nya blog!
    Det är en intressant historia du berättar - jag förmodar att det är dina egna upplevelser...:)?

    Hälsningar Smulan

     
  • At 6:22 fm, Blogger Berit said…

    Välkomna alla och tack för uppmuntrande tillrop!

    Jovisst Smulan, det är mina egna upplevelser som jag sätter på pränt.

     
  • At 7:29 fm, Blogger Karin W. said…

    Hej Berit,
    Vilket äventyr du kastade dig in i utan "fallskärm"!

    Jag har också bott i Härnösand några år på 1960 och 1970-talet. Men hamnade till slut i Jämtland. Numera känner jag inte alls igen mig i Härnösand. Så mycket har förändrats där.

    Ändå.. en resa till USA och en dag på en katamaran i Mexikanska golfen med snorkling är mitt största äventyr

     
  • At 7:58 fm, Blogger Berit said…

    Återvände en gång på 80-talet. Bondögatan 38, Änöand (som jag sa när jag var 3 år) var inte som jag minns det men innerstadens gator med affärer var sig lika. Träffade tom. en gammal man som minns min vackra mamma som expedit på Olssons Foto.

     
  • At 10:00 fm, Blogger Karin W. said…

    Vi bodde på Rönngatan, inte alls långt från Bondsjögatan ("Bomsjö", sa mina barn). Det var där som förändringarna var så stora. Vägen hade fått en annan sträckning. Vi höll knappt på att hitta till vår gamla adress. Men innersta´n var sig lik.

     

Skicka en kommentar

<< Home