Berit's two cents

Livet är en fantastisk resa... väl värd att göra, åtminstone en gång.

lördag, november 11, 2006

Virgin Islands.

Han hade den uppblåsbara jollen en bit därifrån och han bar hennes enda bagage, en sjömanssäck, ner till stranden. Säcken hade hon fått av sin son, därhemma i Sverige, med orden "Lycka till, Mamma" och där fanns allt hon skulle klara sig med det närmaste halvåret.
Båten var en sloop, tio och en halv meter lång, samma storlek och rigg som den båt hon seglat så mycket tidigare men som de sålde vid skilsmässan. Båtens namn var Leonidas, ovanligt för en båt som oftast är en "hon " men han sa att hans historieintresse hade fått honom att fastna för denne spartankung som kämpade och vann trots att han var i underläge.
Ankringsbukten hette Honemoon Bay och det fanns ca. 10 båtar till där, bl.a hans vänner P. och D. som bjöd på drinkar, videofilmade och retades med honom. De sa att han åtminstone skulle ha bilder att titta på om hon gav upp och försvann redan nästa dag. Under de sista tre jobbiga åren i Sverige, när hon arbetade 14 timmar om dagen och ändå inte kunde betala lånet på huset eller ta ut egen lön brukade hon säga : "Någon gång i livet ska jag segla i varma vatten och ha massor av tid" Dottern som planerade sin resa till San Francisco tröttnade på tomma hot och kom hem med en amerikansk seglartidning med en attraktiv annons. "Single-handed foury-niner wants company to sail from St. Thomas to Venezuela" Han svarade omedelbart på brevet hon skickade, de skrev fler brev , talades vid i telefon några gånger och bestämde sig för att försöka. Han berättade också att det var hans egen dotter som satt in annonsen eftersom hon inte ville att hennes pappa skulle vara ensam.
De tillbringade den första veckan med att segla till alla de öar som var nära, pratade, snorklade och försökte lära känna varandra. Efter en vecka började de bunkra mat för de närmaste tre månaderna. Hon, som tidigare bara varit till sjöss i mindre än en vecka sammanhängande, greps lite av panik, men han, som levt ombord i 10 år, lugnade henne med att det finns affärer på många av öarna dit de skulle och havet är fullt med fisk och hummer. Hans femtioårsdag tillbringade de på St. Johns och vandrade i en timme över ön till Coral Beach där man kunde köpa kall öl.

3 Comments:

  • At 4:33 fm, Anonymous Anonym said…

    Det känns spännande - det stora äverntyret har börjat. Vilken tid på året är det "hon" tog steget över till båtlivet?

    Väntar med spänning på fortsättning.

    A big hug to a great sister!

     
  • At 7:28 fm, Blogger Berit said…

    Tack för din uppmuntran!
    Hon gav sig av den 13 april 1986 och är fortfarande på väg.

     
  • At 1:49 em, Anonymous Anonym said…

    Det var allt tur att jag kom hem med den där seglartidningen!!

    Vad roligt att se att du har börjat blogga!

    Kramar från
    Dotra di´

     

Skicka en kommentar

<< Home